I give you everything

jag försöker förstå, så jävla mycket försöker jag förstå varför du inte ser hur sårad jag blir av dina ord, handlingar, blickar, ja allt.
Mitt hjärta sprängs i hundra bitar dagligen, varje natt känns som minst tre evigheter.
Mina ögon är vana vid att släppa dem där tårarna nu, dem gör det utan att ens tänka på det.
Jag har vant mig vid att svälja smärtan, svälja tårarna och försöker andas genom dem där stunderna där det känns som jag ska kvävas närsomhelst.

Du är min, tydligen, du har varit min ganska så länge nu men ändå så känner jag mig mest som en börda för dig. Jag känner mig ivägen och tagen för givet.
Jag får inte bryta ihop, inte gråta, inte vara arg eller bli irriterad. Jag ska ta dina känslosmällar som om jag vore gjord utav stål.
Men hjärtat, jag är bara en människa med ett hjärta som snart går i sönder för sista gången.

Tar du risken?